Där döden tar vid tar helvetet slut

Ni kan aldrig ta mer än min kropp…

Fångad i ett mörker, ser inget ljus
Trots att min värld står i brand
Hemsökt av apatiska tankar
…Och livslågan försvann

Där döden tar vid tar helvetet slut

Slutna väggars tystnad, släcker mitt hopp
Ångest får tankar i omlopp
Slagen i ovisshetens bojor
…Ge mig en bättre giv

Där döden tar vid tar helvetet slut

Nertryckt i skiten med förtvinad stolthet
…men ni kan aldrig ta mer än min kropp

Dör döden tar vid, tar helvetet slut (Where death begins, hell ends) The darkness and hopelessness have begun to destroy the child, who gets older and older. There is no light at the end of the tunnel, and the candle of life that should burn so strong is flickering. Death feels like the only way out of this hell which is used to be called life, where death begins, hell ends...