Förruttnelse
Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
blott dig till förhoppning jag äger.
Förkväv min smärta
Aska mitt brinnande hjärta
Låt mig få smeka din kropp
Bland maskar lös känslorna äntligen opp
Jag plågas här uppe
Men lycklig jag bliver därnere hos dig
Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm
oss svartklädda brudsvenner följa.
Vår bröllopssång ringes av klockornas malm,
och gröna gardiner oss dölja.
Förkväv min smärta
Aska mitt brinnande hjärta
Låt mig få smeka din kropp
Bland maskar lös känslorna äntligen opp
När stormarna ute på världshavet råda,
när fasor den blodade jorden bebo,
när fejderna rasa, vi slumra dock båda
i gyllene ro.
Förruttnelse (Putrefaction)
Erik Johan Stagnelius genius poem of saluting death. About a person that pictures himself and is longing for death, and I haven’t found a way of picturing it better than by this poem.
That is why this poem was picked, and rearranged to better fit the concept of this album.